Jag har precis kommit hem hem från Virtualiseringsforum 2009 i Kista. Det var god uppslutning och många intressanta talare på agendan. Med ett så intressant ämne som virtualisering var det inga svårigheter att lyssna igenom föreläsningarna av Fredrik Sjösted (VMware), Jan Östling (Intel), Philip Dawson (Gartner) med flera trots att temperaturen i salen var frustrerande låg och många satt med vinterjackor på sig.
Alla huvudtalare hade en sak gemensamt, de ville prata om vilken fas av virtualiseringen vi befinner oss i idag och vilka faser som varit och vilka som återstår.
De använde alla olika ord och begrepp för att i princip säga samma sak. Fredrik Sjöstedt på VMware pratade om virtualiseringens fem steg och vad som var fokus för varje steg:
1. Hypervisor (en server)
2. Virtual Infrastructure (flera servrar)
3. Cloud Infrastructure, internal, (automatisering)
4. Cloud Infrastructure, external, (förena interna och externa moln)
5. Virtual Private Cloud (QoS, optimering)
Enligt Sjöstedt så befinner vi oss nu på steg 3. John Humphrey på Citrix talade istället om fyra olika faser och att vi nu är i fas 3 och snart inne i 4:
1. Recognize (Underutnyttjad hårdvara, hög TCO, svår hantering)
2. Consolidation (Hypervisor)
3. Agility (Hög tillgänglig, återställning, mobilitet)
4. Dynamic Datacenter (Automatisering, övervägande virtualisering)
Jan Östling på Intel pratade om Virtualisering 1.0 och 2.0 och definierade virtualiseringsutvecklingen så här:
1. Virtualisering 1.0: Test/Utv, konsolidering. Med målet att minska kostnader.
2. Virtualisering 2.0: Hög tillgänglighet, återställning, lastbalansering. Med målet att öka effektiviteten.
Det var intressant att höra de multinationella företagens syn på virtualiseringen och dess framtid. Sista och andra dagen avslutades VirtualiseringsForum 2009 med att Philip Dawson, Gartner, pratade om nästa decenniums stora dilemma. Dawson och hans team om 35 virtualiseringsanalytiker hade såklart ytterligare en definition av virtualiseringens utvecklingscykel.
1. 2003-2006 – Homogent (En hypervisor)
2. 2007-2009 – Mobilitet and interoperatibility (Virtuell infrastruktur)
3. 2010-2015 – Heterogenitet (flera hypervisor, privata moln, molnleverantörer och standardisering)
I början av virtualiseringen (virtualisering som vi pratar om idag) satsade vi alla på en standard, homogen sådan, oftast VMware. Sedan började vi fokusera på mobilitet och funktionalitet mellan olika tjänster och nu skall fokus vara en heterogen miljö där vi skall kunna flytta all virtualisering mellan olika leverantörer, moln, och allt skall följa en standard.
Redan idag använder enligt Gartner 40 % av fler än en Hypervisor och den siffran kommer att öka. Det tycker jag är spännande för Citrix och XenServer som nu på allvar tagit upp kampen mot VMware genom att släppa XenServer gratis samt allierad sig med Microsofts Hyper-V för enterprise administration (Citrix Essentials).
I de produktlanseringar och i den säljfokus vi ser idag med nya verktyg för effektivare drift och hög tillgänglighet samtidigt som det på andra håll diskuteras standardisering och molntjänster så känns det som om alla ovan nämnda talar pratar om samma sak fast med olika ord.
Just nu är vi Virtualisering 2.0 och vi försöker bygga det dynamiska datacentret med hög tillgänglighet och effektiv drift. Vi söker oss mot en heterogen virtualiseringsmiljö där vi kan välja vår leverantör för det externa molnet samtidigt som vi kan koppla ihop det hur vi vill med vårt interna moln.
Vad du skulle du vilja kalla och definiera den fas virtualiseringen generellt befinner sig i? Vilken fas är ert företag i?
Linus Lindström, Xenit AB
